Möten, människor, kulturer...

Dagens lycka: sanna lycka! Idag mötte jag en man som verkligen var lycklig inifrån och rakt ut i fingerspetsarna. Det var en buddhistmunk som kom till skolan idag där jag gör min praktik. Han kom dit och pratade inför en klass byggelever i årskurs tre. Jag tror att de blev nästan lika fängslade som jag blev vid denna lilla man i röda munkkläder.  Munken hette Peema Dorje och pratade om grunderna och de centra inom buddhismen, lycka! Själv blev jag lycklig bara av att titta på honom där han stod och log inför alla elever. Han sa "One persons happiness can never be achieved by only himself" på knackig engelska. Vi är hela tiden beroende av många många människor för att fungera och må bra. Jag är ju lite beroende av er respons här i min blogg eftersom jag kikar in här varje dag och kollar om jag har fått några inlägg. Och har jag fått det så blir jag lycklig =)

Sen kom vi in på djur och att buddhister värnar om både andra människor men även djuren. Då frågade jag vad han ansåg om att ha husdjur. Då sa han nåt som verkligen fick mig att tänka till. Han sa att många djur här har det bättre än många många människor runt om i världen. Kom självklart att tänka på min lilla kisse. Pengarna jag lägger på hans mat och sand varje måndad skulle räcka till i alla fall ett fadderbarn. Sen att katten har livförsäkring och inte jag det sa jag aldrig till munken =) Jag har ju dock ett fadderbarn också så jag lägger inte bara pengarna på min katt eller mig själv.

Peema berättade även om ett tillfälle när han var hemma i Indien och satt i en taxi i en bilkö. En liten pojke kom fram till honom för att tigga bröd. Peema hade inget bröd men skulle ge honom lite pengar istället. Innan Peema hann få fram sina pengar hade någon skrämt iväg pojken. Peema gick ur taxin för att leta reda på pojken men kunde inte hitta honom. Hela tiden när han berättade detta så grät han. Han var uppriktigt ledsen för att han inte kunde hjälpa just denna lilla pojke. Ni som känner mig vet att jag är "ganska" blödig av mig (gråter när jag ser på nyheterna) så självklart satt jag där och snyftade.

När han pratat färdigt och var på väg därifrån pratade vi lite på vägen till parkeringen. Jag berättade att jag skulle bli lärare och han kallade mig för sin kompis eftersom han också var lärare på ett munkkloster. Och hela tiden log han...Ett starkt möte med en lycklig människa!

Are you happy?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0