Ljuset i slutet av tunneln är nog inte tåget i alla fall
Dagens lycka: vi var redo att ge upp att hinna färdigt med uppsatsen innan vi träffade vår handledare. Med gråten i halsen och ögon blanka som Växjösjön träffade vi Eva, handledaren. Hon såg på oss att vi höll på att ge upp och skita i allt och det tyckte hon inte var bra. Hon tyckte att vi har gjort ett så bra arbete så långt vi har kommit så hon gick med på att ge oss en extra dag - LYCKA! Ljuset i slutet av tunneln är nog inte längre tåget. Hoppas jag. Nu känns det ju till och med roligt att gå på sittningen ikväll. Jag kanske till och med firar med lite vin. Häpp slut på pausen. Nu ska vi käka glass och skriva lite mer på arbetet.
Pussar och kramar!
I am happy!
Pussar och kramar!
I am happy!
Kommentarer
Trackback